Blogg A: NYHETSVÄRDERING

På Aftonbladets förstasida idag (13/9-2010) skriker rubriken: Tåget körde för fort Elsa, 13: Jag trodde jag skulle dö. På sidorna 6-9 får man läsa mer om tågolyckan som ägde rum i Kimstad i går kväll. Även om nyheten inte är dagsfärsk, toppar den Aftonbladets nyhetsflöde för dagen.

På sidorna 6-7 i Aftonbladet lyder rubriken: Alla ville bara ut och artikeln redovisar tågolyckan som ägde rum i söndags kväll där 18 personer skadades och en kvinna vårdas för livshotande skador. En grävmaskin kom ut på tågrälsen och krockade med ett X200-tåg från Stockholm med destination Malmö. Grävmaskinen, som hade jobbat med spårarbeten, kom för nära rälsen och slet upp sidan på tåget. Grävmaskinisten, som slungades ur grävmaskinen vid kollisionen, klarade sig mirakulöst utan allvarligare skador.

På sidorna 8-9 står i stället rubriken: Försenat tåg körde för fort där Aftonbladet avslöjar att polisen misstänker att tåget har kört alldeles för fört förbi spårarbetena. Anledningen var att tåget var försenat.

Att den här nyheten är viktig att rapportera om är inte svårt att förstå; olyckan drabbade inte bara de 244 passagerarna ombord på tåget och deras anhöriga, även många andra resenärer drabbades på grund av störningar i tågtrafiken. Olyckan för också med sig oro och obehag bland övriga trafikanter och bekymmer för såväl SJ som Trafikverket. Att nyheten har högt nyhetsvärde stöds även av en mängd nyhetsteorier.

Johansson skriver i sin rapport om nyhetsvärdering att nyheter som är oväntade och dramatiska toppar listan över faktorer som är avgörande för händelsens betydelse för publiken. Jag tycker att dessa adjektiv beskriver tågolyckan ganska bra.

Häger beskriver i sin bok Reporter en formel som förklarar nyhetsvärdering i sju punkter: vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegripligt och nytt. Jag vill argumentera för att nyheten innehåller samtliga sju punkter, utom elitpersoner. Det är självklart att nyheten är av vikt - 18 personer skadades och en kvinna kämpar för sitt liv. Häger skriver att ”ingenting blir så tydligt i nyhetsvärderingens makabra matematik som vikten av döda och skadade.” Hvitfelt skriver i sin rapport På första sidan, en studie i nyhetsvärdering att sannolikheten för att en händelse ska bli en nyhet ökar om händelsen bland annat behandlar olyckor. Om nyheten även har negativa inslag, ökar nyhetsvärdet ytterligare.

Att det är icke-normalt är nog alla överens om, det är inte varje dag en traktor krockar med ett tåg. Även punkten om närhet är självklar, olyckan inträffade ju i Sverige. Hade händelsen inträffat i Uzbekistan är chansen nästintill obefintlig den hade blivit till en nyhet i svensk press. Att det rör sig om en konflikt är något mer luddigt, men konflikten som råder är att Trafikverkets grävmaskinist höll sig för nära spåret medan Sj:s tågförare körde för fort. Vems var felet att olyckan hände? Konflikten ger ett bra uppslag till fikarumsdiskussioner, som även det höjer nyhetsvärdet. Nyheten är i högsta grad lättbegriplig och även ny, om än inte dagsfärsk. Då nyheten först tryckets i gårdagens kvällstidningar var nyheten som allra ”hetast.” Att det fanns möjlighet till uppföljning i dagens tidning, förstärkte nyhetsvärdet ytterligare.

Häger skriver även att ”nyheter mäts i dödstal.” Även om en person kämpar för livet efter olyckan, har ingen rapporterats omkommen. Det kan trots allt hävdas att nyheten med största sannolikhet inte hade tagit lika stor plats om ingen hade skadats.

Nyheten om tågolyckan klassas som en reptilnyhet, en nyhet som är kopplad till människans instinkter. Häger refererar till Østlyngen och Øvrebø som hävdar att läsare vill ha just sådana nyheter, nyheter som talar till vårt alarmsystem och som paradoxalt nog får oss att känna oss trygga. Det som händer andra, händer inte mig.

Första delen av artikeln, sidorna 7-8, koncentreras till att objektivt beskriva olyckan, tecknade bilder av förloppet och en stor bild av räddningsarbetet. En stor del av artikeln tas upp av en intervju med en av passagerarna, militären Johan Nilsson. Nilsson beskrivs som en hjälte, någon som ryckte in och lugnade och hjälpte sina medpassagerare. Han berättar att han var på väg hem efter en riskutbildning med temat olyckor tillsammans med en polis och ett flertal andra soldater. Även detta tror jag höjer nyhetsvärdet eftersom chansen att ett gäng krisutbildade soldater sitter på det tåg som krockar är ganska liten och kan betraktas som icke-normal.

På sidorna 8-9 är vinklingen en helt annan. I artikeln anklagas SJ:s tågförare för att ha kört nästan dubbelt så fort som rekommenderat förbi rälsarbetet, vilket kan ha förvärrat olyckan betydligt. Journalisten kan ha valt den här vinkeln för att kunna peka ut någon som ond eller god och på så sätt ge en mer subjektiv bild av nyheten. I det här fallet är det Sj som pekas ut som ”ond.”

En halv sida av uppslaget är ägnat åt att berätta om det handbollslag med 13-åriga flickor som var ombord på tåget. Där finns en lång intervju med en av tjejerna, Elsa, som var med om olyckan. Hon berättar hur hon trodde att hon skulle dö. Att kunna identifiera sig med personer inblandade i olyckan (både kulturellt och geografiskt) är viktigt för att nyheten ska ha ett högt nyhetsvärde. Intervjun med Elsa får läsaren att förstå hur nära olyckan hände och att det skulle kunna ha varit du, jag eller någon närstående på just det tåget.

Jönköpings-Postens framsida visar idag (13/9-2010) en stor bild på ett pussandes par. Rubriken lyder: En äkta kyss i allmogestil. Det har varit allmogemarknad med tema bröllop i Jönköping och det hittills okända paret Stefan och Linda Norberg gifte sig. Nyheten tar upp två helsidor. ”Nyhetsvärdet avtar med kvadraten på avståndet”, skriver Fichtelius, och det stämmer verkligen. Jönköpings allmogemarknad hade knappast gjort en nyhet för Dagens Nyheter eller Västerbottens-Kuriren. Nyhetsvärdet ökar även av att jönköpingsborna kan identifiera sig både kulturellt och geografiskt med de personer som intervjuas i artikeln, exempelvis Knut som berättar att han tycker om marknadens kanderade äpplen. Bengt Johansson pekar ut två kriterier för nyhetsurval – vad läsarna vill ha och vad de borde ta del av. Den här nyheten borde nog klassas till det tidigare. Enligt Johansson anser hela 88 % av den svenska journalistkåren att händelser som är intressanta för publiken är avgörande för vad som blir en nyhet, medan motsvarande siffra för en händelse av vikt är 50 %.

En annan rubrik som får slåss om utrymmet på förstasidan i JP är: Chefen för nya supergruppen: Landets bästa utredare finns i Jönköping. Att polisen har bildat en ”supergrupp” som ska rycka in när mordutredningar kör fast, har meddelats i de flesta tidningarna landet över. Men JP:s vinkling är tydlig – just Jönköpings poliser är några av landets bästa på att lösa mord. Givetvis hade nyheten inte tagit lika stor plats i Jönköpings-Posten om det var Örebros poliser som var bäst. Den känslomässiga identifieringen är tydlig. Vi jönköpingsbor vill läsa om nyheter gällande Jönköping och dess invånare, och om det är positiva nyheter så är det ju ännu bättre.

I JP nämns tågolyckan endast med några kort ord strax innan familjesidorna.