The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free and self-governing.
Citatet är hämtat ur Bill Kovach och Tom Rosenstiels bok The Elements of Journalism och jag kan inte annat än att hålla med. Gammelmedia eller sociala medier spelar ingen roll, det viktigaste är att medborgarna får den information som de själva behöver och vill ha. Tydligt är ju att gränserna suddas ut allt mer mellan gammelmedia och sociala medier. Det blir allt vanligare att pressen citerar ur och länkar till bloggar och att politiker väljer att informera (och påverka) medborgarna via blogg eller You Tube istället för att gå via traditionell media.
Hur påverkar då denna utsuddade gräns objektiviteten och trovärdigheten för media? Jag tror helt klart att sociala medier ställer högre krav på nyhetskonsumenterna att själva reflektera, sålla bland informationen och framförallt att vara källkritiska. Nyhetskonsumenterna ställer i sin tur högre krav på gammelmedia att vara uppdaterade, att leverera nyheter snabbt, för det är vad vi i den ”nya” generationen är vana vid och kräver.
Då sociala medier skapar nya kommunikationsvägar, når en bredare målgrupp och levererar snabbare och mer uppdaterade nyheter, utgör de ett tydligt hot för gammelmedierna. Men något som de sociala medierna aldrig kan tävla med traditionella medier om är trovärdigheten. Vi har fortfarande behov av stabila medium där journalister med noga granskade källor och lång erfarenhet på ett objektivt sätt har speglat verkligenheten.
Men vänta lite nu, hur erfaren och stabil en journalist eller ett medium är, kan ingen på ett hundraprocentigt sätt spegla verkligheten. Precis det tar Kovach och Rosenstiel tar upp i sin bok. Jag tror, liksom författarna, att en journalister snarare är ”selectors” eller ”editors” av verkligheten. Då kan jag inte låta bli att fråga mig hur vital den första punkten i Kovach och Rosenstiels lista över ”the elemenst of journalism” är: Journalism’s first obligation is to the truth. Kan verkligen någonting bli hundraprocentigt sant? Är inte sanning något som skapas av individen?
In the end, the discipline of verification is what separates journalism from entertainment, propaganda, fiction, or art.
Citatet sammanfattar, enligt mig, anledningen till att sociala medier aldrig till fullo kommer att kunna accepteras som trovärdiga nyhetskällor. Jag har ovan nämnt att inte ens journalister kan ge en hundraprocentigt sann och objektiv bild av verkligheten. Men man ska inte glömma att journalisten har ett ansvar gentemot medborgarna att leverera så sanna nyheter som möjligt (jag refererar här till andra punkten: journalism´s first loyalty is to citizens). Det har inte bloggaren. Bloggaren har rätt att hej vilt tycka, tänka och tro utan minsta ansvar (vilket hänger ihop med sista punkten: journalism´s practitioners must be allowed to exercise their personal conscience). För bloggen finns det ingen ansvarig utgivare som stannar upp och säger – Det här är inte pressetiskt, det här kan inte publiceras!
Slutligen, vad är god journalistik? Det är en oerhört svår fråga att svara på. Är det journalistik som så gott det går speglar verkligheten, som ger medborgarna mesta möjliga sanning men inte så mycket information? Är det journalistik som är generös med informationen, men ställer högre krav på att medborgaren själv granskar informationen kritiskt? Eller är det rent utav journalistik där objektiviteten helt förkastas? Jag tänker givetvis på Fox News. En av USA:s populäraste TV-kanaler som strider mot allt vad god journalistik heter.
Jag vill avsluta som jag inledde, journalistikens huvudsyfte är att ge medborgarna tillgång till den information som de behöver för att vara fria och självständiga. Jag tycker att vi ska vara tacksamma så länge det finns en viss gräns mellan gammelmedia och sociala medier som tillåter oss att välja hur vi vill ta till oss information.
Cajsa, kan det inte vara användarna själva som är det pressetiska rådet inom "social medier"(gillar verkligen inte det ordet). Då andra användare kommenterar och snabbt ger feedback på sådant som inte är korrekt eller felaktigt. Visst är det som du säger att det krävs mer av läsaren. Allt kan och kommer att finnas, både högt och lågt och det är upp till mig som betraktar tillsammans med kommentarer och inlägg från andra att bedöma om detta är pressetiskt okej.
SvaraRaderaVärlden gungar för gammelmedierna. Man vet inte längre hur man ska tjäna pengar och man provar alla brighta och mindre brighta idéer. Just nu är trovärdigheten, enligt mig, mellan väl verifierade bloggar och dagstidningar inte långt ifrån varandra och jag hoppas att framtiden med tex och läsplattor kan skapa en trygghet igen för prenumerationer så att ekonomin hos tidningarna kan stabilisera sig så att pressetiska frågor kan hamna överst på agendan och god journalistik kan bibehållas.
Jag gillar det du skriver, speciellt det om att de gamla medierna har en trovärdighet som de nyare medierna saknar. Detta är ett stort plus men för att de gamla medierna ska överleva så är det viktigt att de utvecklar sig och hänger med i utvecklingen. Men det som är ännu viktigare är att de i sin utveckling behåller mottagarnas trovärdighet för att det är just detta som får dem att överleva.
SvaraRaderaIntressan reflektion! Något jag funderar kring när du i slutet skriver att "vi ska vara tacksamma så länge det finns en viss gräns mellan gammelmedia och sociala medier som tillåter oss att välja hur vi vill ta till oss information", är det så att det finns en klar gräns då? Jag tycker att det är just den gränsen som har suddats ut allt mer, den är inte längre tydlig, speciellt numera när sociala medier tar över rollen från den traditionella journalistiken.
SvaraRaderaJag håller dock med om trovärdigheten i gammelmedierna. Det är något som saknas i de nya. Men samtidigt så har gammelmedierna kanske börjat anpassa sig mer till de nya och trovärdigheten bleknar även i de gamla?